Minor Fifth

Väckarklockan var ställd 06:02, mobilen 06:04. Noga uträknat så att det blir tid för att, som det så vackert heter, ’snooza’.
Vaknade 06:02, stängde av väckarklockan.
Vaknade 06:04, ’snooze’ på direkten. (Baaara 10 minuter till).
Vaknade 07:11. Whoops.
Upp, ut och borsta tänderna samtidigt som man skickar godmorgonsms till en väl vald person(förlåt att det stod ‘Srv’ eller så i slutet, självklart var det menat med ‘Puss’. Men jag hoppas godmorgon nr.2 vägde upp det första).

Så, ok. Ner med diverse skönhetsprodukter i väskan, glömde lunchen. Ut och träffade Cykelcykel som stod och väntade, av med låset – på med lamporna. Cykelcykel och jag for iväg mot Statoil, gick in och köpte lite vatten(glömde lunch). Cykelcykel var på hugget, snabbt som tusan mot Borrgatan.

Till tonerna av Gentlemen(Go to sleep) med Far-less gled jag in på grusvägen, springer över tågspåret(Ja, oroa er inte. Det är bara posttåg som går där och de går inte vid den tiden jag går där). Vrooooooom, slira in till cykelstället. Upp med passérkort och allt, kommer fram till vakten och alzheimern slår till under 30 sekunder då jag glömmer min kod.

Väl inne halvspringer jag igenom terminalen(det känns alltid lite farlig att vara där, inte för maskinernas skull utan mer för att de som arbetar där är ‘på golvet’ medans jag är en ‘kontorsråtta’ och man känner att det står en arg mob och väntar på en bakom varje maskin, av någon anledning). In i hissen, vroooom(svinsnabb), springer förbi pentryt, visst fan – lunchen.

Glider snyggt in till mitt skrivbord 2 minuter sen. ‘Tja’.

Om 1h 40min så håller jag alla mina tummar, ger dig en lyckospark(Svinlånga ben, från söder till norrland. POW! Lycka.) Kommer gå hur bra som helst.

(Tjena, jag gillar dig. Läget? Ja, DET ÄR TORSDAG IDAG(shit, Caps. Jag blev omedvetandes exalterad, sweet). Om exakt en vecka, vid denna tiden, är det bara ett fåtal timmar kvar. Sen har du ett par armar precis framför dig som bara är till för dig.)

Jag märkte redan då, hur ljuset föll över dig.
Det var ett ögonblick av slutna ögon och läppar mot läppar.
En dröm som blev en längtan som blev en verklighet.
Alla slutade andas, tiden stod still i det ögonblicket.
Det var soluppgång mitt i natten.
Hörde hur du viskade till vinden.
Hur du berättade hur ditt hjärta slog.
I takt med mitt.
En mjuk viskning. En tyst andning.
När dina läppar rörde mot mina.
Som ett fjäderlätt slag av fjärilsvingar.
Det är där vi hör hemma.
Det ska vara så.
Vi är ämnade för natthimmel och soluppgång.
Vi håller hårt och nära.

Hej, Tele2Comviq, varsågoda:

……………………./´¯/)
………………….,/¯..//
…. ……………../…./ /
…………./´¯/’…’/´¯¯`·¸
………./’/…/…./……./¨¯
……..(‘( …´(..´……,~/’…’)
………\……………..\/…./
……….”…\………. _.·´
…………\…………..(
…………..\………….\

GDIAF.

(Saknar dig så mycket. Längtar enormt. Jag andas dig. Du ger mig lycka som ingen annan. Tack för att du finns och vill vara en del av mig så som jag är en del av dig.)

Kontaminering. Teleskopord. Portmanteau

Jo. Portmanteau är ett franskt ord för ‘äldre resväska’ gjord i två delar, sammanhållna av gångjärn.

I det engelska språket är ordet portmanteau använt som svenskans teleskopord. Två ord skjuts ihop samtidigt som en förändring införs. Detta ger en sammansatt betydelse och kraft bakom ett ord.

Blog/Blogg. En fusion av web och log.

Då har jag lyckats presentera den biten.

Alzheimers med en lagom dos indolens. Glömmer jag inte bort att vandra tillbaka till denna teleskopsordsplats så kan det hända att jag är för lat. Förhoppningsvis kan det botas, tiden får utvisa(eller visa).