april 29, 2008 vid 10:37 f m (In Hate)
VV. Viktväktarna. Denna kult har x antal medlemmar bland mina arbetskolleger. Varje torsdag försvinner dem 1 timme, under arbetstid, för att diskutera points. Vad detta innebär för oss andra Kundrådgivare, som faktiskt inte har en rimlig möjlighet att anmäla intresse, är att vi får en underbemanning och blir överbelastade. Vilket i sin tur innebär att man blir stressad som en skrämd hare.
Vi får ingen extra ersättning för detta, inte heller får vi en möjlighet att te.x gå ut och ta en promenad under en timmes tid någon dag i vecka. Anledning till detta är att VV är ett medlemsskap som är under egen bekostnad.
Yeah, egen bekostnad my ass. Det kostar på mig och de 4-5 andra Kundrådgivare som måste göra jobb för 20 personer under den timmen.
Nå, för att gå vidare i mina tankar.
Följande är vetenskapligt bevisat, helt enkel biologi, kroppslära och anatomi;
”På ett dygn produceras ca 180 liter primärurin i våra njurar, som koncentreras till en dryg liter urin genom att 99 % av vattnet sugs tillbaka till blodet från njurkanalerna.”
Vad innebär detta? Jo, i teorin kan jag säga att det finns 180 liter extra i mig. Ponera att 1 liter primärurin väger ~1 kilo. Detta innebär att jag varje dygn väger ~235kilo.
Detta innebär att mitt BMI, med en längd på 173cm och en kroppsvikt på ~235kilo hamnar på 78,5. Till min åldersgrupp 18-34 ligger fetma på <30. Vilket innebär att jag har alla möjligheter, teoretiskt, att anmäla mig för en timmes ledighet under torsdagar mellan 09:30-10:30.
Where do I sign up?
Kommentera
april 28, 2008 vid 12:55 e m (In Longing, In Sounds)
You took a vow of silence, you didn’t say a word when I asked if you loved me. But I still heard. That racing pulse, when you put my fingers to your heart. I heard inside, we won’t break apart. I felt the beat of how you complete. Me. I took a vow of silence, I didn’t say a word. When you wrote ‘do you love me?’ But you still heard. My burning eyes, the bonds and ties we share, the love I declare. The gaze so indepth, so deep, I found you, finders keep.
Kommentera
april 24, 2008 vid 1:19 e m (1)
Dagen som började bra vände. När man känner hur tung världen är blir det svårt att inte vara rädd. Men vi vet, vi vet, när världen tillslut når golvet studsar den tillbaka igen. Upp, upp. Det gäller bara att knuffa lite extra. Momentum. Såpass att det dröjer eoner innan det slår tillbaka.
Knuff.
Kommentera
april 16, 2008 vid 3:59 e m (In Longing)
Kommentera
april 15, 2008 vid 9:32 f m (1, In Print)
Maskrosbarnen hoppas ofta på att möta någon som har egen erfarenhet av utsatthet. Också då är det respekten de hoppas på. Möjligheten att kunna röja sin hemlighet och samtidigt bli accepterade, som den de är. Med både vackert svävande kjolar och stela träben, och inte som någon de måste anpassat sig till att vara, eller – i värsta fall – har stympat sig till att bli.
Heh, där var den. Letar man så hittar man.
Kommentera
april 15, 2008 vid 9:14 f m (In Hate, In Longing)
Jag orkar fan inte. Tre timmar kallsvett och skrik. 4 timmar i vaket tillstånd med hackande tänder och slå-huvudet-i-väggen. Första gången på länge jag lät bli att sova de där extra 10 minuterna. Hellre gå upp. Bota mig, för fan.
Kommer bli bra sen. Fredag. Maj. Livet med J.
Kommentera
april 14, 2008 vid 2:51 e m (In Longing, In Print)
Intervju på onsdag. Hålla tummarna. Träffa den bästa människan i hela världen på fredag, lördag, söndag. Åkte hem från J igår, saknar henne som fan. Saknade henne redan när hon steg på sin buss. Tur jag får träffa henne redan på fredag igen. Då blir det konsert med Marissa. Blev lite keff med tåg och grejer, men vi löser allt.
Planerar stort inför framtida köp. Inredning, inredning, inredning. Mys. Vi hittar så mycket fint! Shabby Chic och lantliv är svinmysigt.
Tänker på dig, J.(Puss Puss).
Kommentera
april 9, 2008 vid 10:36 f m (In Sounds)
The window and our wandering eyes
daylight breaks and waves capsize.
the alarm keeps ringing but there’s nothing to stop this time.
The captain of this ship is dead
and wandering child took place instead.
The alarm keeps ring but there’s nothing to stop this time.
The sun rises slowly all over the east,
I know it’s not easy, but easier with me.
The brillant display and the colors at hand.
The shore rise slower than we surely can.
The thief comes quietly in the night
stealing away what we thought was right.
whispered more than words, these blankets can’t hold as tight.
The captain of this ship is dead
lost in the wreckage that’s still ahead.
the light shines brighter but water is calling me.
The sun rises slowly all over the east,
I know it’s not easy, but easier with me.
The brillant display and the colors at hand.
The shore rise slower than we surely can.
The window and our wandering eyes.
The cold nights air and we’re alive
the light shines brighter in the past,
the present feels like it will always last
the alarm keeps ringing but there’s nothing to stop now.
1 kommentar
april 7, 2008 vid 12:29 e m (In Longing)
Det är enbart de grå molnen som ligger lågt. Mellanrummet mellan skalp och dimma är stort som ett knappnålshuvud. Obefintligt, nästanpå. Det duggar hårt. Spik. Däribland regnet ser jag hur det blänker så vackert. Så bland blöt asfalt och lera, sänker jag mig ner på knä. Det är i vattenpölen på 0,5m djup som jag ser solen. Och när min hand rör sig mot, rör sig din hand till min. Vi letar efter samma mål. För i det smutsiga vattnet är det inte Narcissus som blickar tillbaka, det är något så mycket mer vackert. Du är helig och vi hittar vad vi letar efter. Ljuset.
1 kommentar
april 7, 2008 vid 10:08 f m (In Longing)
”She walks in beauty, like the night
Of cloudless climes and starry skies;
And all that’s best of dark and bright
Meet in her aspect and her eyes:
Thus mellowed to that tender light
Which heaven to gaudy day denies.
One shade the more, one ray the less,
Had half impaired the nameless grace
Which waves in every raven tress,
Or softly lightens o’er her face;
Where thoughts serenely sweet express
How pure, how dear their dwelling place.”
Kommentera
april 7, 2008 vid 9:46 f m (1, In Print)
”Contrary to what most people say, the most dangerous animal in the world is not the lion or the tiger or even the elephant. It’s a shark riding on an elephant’s back, just trampling and eating everything they see. ”
Kommentera
april 7, 2008 vid 9:38 f m (In Hate)
Kommentera
april 3, 2008 vid 9:30 f m (In Longing, In Print)
Det är inte svunnen tid eller en förlorad människa. Det är vemod baklänges. En längtan så stor att jag verkligen inte kan förklara det. Det är inte svunnen tid, det är längtan efter den tid som komma skall. Vår tid. Det är inte en förlorad människa, det är två personer som har hittat hem. Vi har idag ingen bostad på denna planet, men väl på andra. Och klarar vi av att köpa bostad och tomt på andra himlakroppar än Tellus, klarar vi av det även på jord.
För varje dag som går, tar vi ett steg i rätt riktning. Vi hittar utan karta numera, vi kommer aldrig mer att gå vilse. Det som började som ringar på vattnet har nu växt sig till en storm och det finns inget som har förmågan att hindra oss från att kliva fram, tillsammans.
Jag fattas dig, J.
4 kommentarer
april 1, 2008 vid 11:10 f m (In Longing)
1 kommentar
