Det är enbart de grå molnen som ligger lågt. Mellanrummet mellan skalp och dimma är stort som ett knappnålshuvud. Obefintligt, nästanpå. Det duggar hårt. Spik. Däribland regnet ser jag hur det blänker så vackert. Så bland blöt asfalt och lera, sänker jag mig ner på knä. Det är i vattenpölen på 0,5m djup som jag ser solen. Och när min hand rör sig mot, rör sig din hand till min. Vi letar efter samma mål. För i det smutsiga vattnet är det inte Narcissus som blickar tillbaka, det är något så mycket mer vackert. Du är helig och vi hittar vad vi letar efter. Ljuset.
tamsyn sa,
april 9, 2008 vid 10:44 f m
Snyft.