Maskrosbarnen hoppas ofta på att möta någon som har egen erfarenhet av utsatthet. Också då är det respekten de hoppas på. Möjligheten att kunna röja sin hemlighet och samtidigt bli accepterade, som den de är. Med både vackert svävande kjolar och stela träben, och inte som någon de måste anpassat sig till att vara, eller – i värsta fall – har stympat sig till att bli.
Heh, där var den. Letar man så hittar man.
